Påven, Dr Phil och massor av böcker

Nu har nya påven (han som ser så mycket elakare ut än den förra) (ja, han är ny fortfarande, i påvevärlden) sagt att en traditionell familj är nyckeln till världsfred. Jag som trodde att demokrati, jämlikhet och respekt för människors olikheter var hemligheten men tänk så fel man kan ha. (?)

Jag var på vippen att blogga för någon månad sen då såklart ett särdeles dåligt Dr Phil-avsnitt fick fyr på mig. Dr Phil som tv-program är rätt okej samtidigt som det kan vara fånigt och ibland rent motbjudande, som när doktorn ger sin klara syn på könsroller. Hur det nu var så blev det inget blogginlägg, jag la nästan ner det här, men ibland måste jag skriva några kråkor i alla fall.

Programmet handlade om par som levde i ombytta roller; hon meckade bil och han lagade mat. Detta upplevdes givetvis som ett stort problem. Den amerikanska medelklasspubliken skakade storögt på sina pageklippta huvuden (jag gillar page men ni fattar va?) och Dr Phil gjorde vad han kunde för att få paret på bättre tankar och ledsaga dem rätt tillbaka in i sina roller som riktiga Män och Kvinnor. Men det som upprörde mest var ett par där den utseendeintresserade pappan tyckte att dottern i fyraårsåldern skulle vara tillfixad i håret och bära söta klänningar och finskor innan de ens kunde åka till affären och handla. Dr Phil talade honom till rätta; utseendefrågor är nämligen en sak mellan mor och dotter och det är mamman som bör få bestämma hur dottern ska se ut i håret. Själva problematiken att lära sitt barn att inte gå utanför dörren om inte utseendet är perfekt, var ingenting som berördes i programmet.

Åh, och den som vill passa på att dra paralleller mellan starka kärnfamiljer (USA) och fred (eh) är förstås fri att göra det. :) Så knyts säcken ihop med dagens negativa inlägg och jag kan gå vidare till mer positiva saker.


Som så många andra kör jag stenhårt med GI-mat nu, fast jag började redan i mellandagarna efter måttliga mängder julmat. Och efter att ha avnjutit nötfärsbiffar smaksatta med cayennepeppar och dijonsenap samt grillade grönsaker och gorgonzolasås på en onsdagkväll är jag nöjd.

Så har jag betat av en del olästa böcker som stått länge i bokhyllan. Vid alla läsperioder blir jag så sugen på mer att jag genast beställer hem ett adlibris-paket och så är den olästa högen lika stor igen. Julläsningen var följande:
* Kalaharis skrivmaskinsskola för män (har tröttnat på Damernas detektivbyrå nu)
* En kort berättelse om traktorer på ukrainska (helt ok)
* Midvinterblod (kul att läsa deckare i linköpingsmiljö men varför skriver han flera gånger Hamngatan när det är uppenbart att han menar Storgatan? Är detta en riktig linköpingsson?)
* Fallhöjd (Nick Hornby funkar alltid)
* Stolthet och fördom (varför har jag inte läst den tidigare?)

Och nu håller jag på med Gösta Berlings saga. Det känns bra att läsa Selma för att hon är svensk och berömd och stor men jag önskar i hemlighet att boken kunde ta slut och mina nya böcker kan komma och ta vid:
* Northanger abbey (mera Jane Austen, mera!)
* Den vidunderliga kärlekens historia (kolla betygen liksom!)
* Vitryssland: 89 millimeter från Europa (min nördiga sida tittar fram)
* Existensbevis (har bara läst en novell av Krall tidigare, påtvingat i skolan, men eftersom hon också är stor och berömd så provar jag)
* Ung man söker kärleken (vill prova en till Singer-bok efter Trollkarlen från Lublin)